Anna & Niclas bröllop

Mitt första bröllop gick av stapeln igår – eller ja alltså inte mitt eget – hade det varit mitt eget hade jag förhoppningsvis inte redan börjat räkna – och jag kan lyckligt meddela att de inblandade kom till kyrkan i tid, svarade rätt på prästens frågor och utstod alla efter vad jag förstått traditionella pinsamheter, gliringar, tal, och övriga roliga och mer eller mindre bekväma påhitt med orubbligt glada miner.
Nu är jag så mosig att jag helst vill lägga ner och inte skriva mer om den här saken. Hoppa över innehållet och gå direkt på ”och så levde de lyckliga resten av sina liv, eller i alla fall resten av kvällen”. Men det går ju inte.

Anna hade sagt att om man inte visste hur man skulle klä sig så såg hon gärna svart, spets, fjädrar, pärlor och strass. ”Tänk 20-tal. Vintage.” Nyårsfesten på Nalen gick nu sist i samma tema, så jag la hela dan igår på hår och smink. Det tog förstås verkligen hela dan, med viss panikstress på slutet innan vi måste rusa. Förra gången, nyår alltså, fick jag ett gammalt oäkta pärlhalsband av Maude att ha till temat, med löftet att ta ett foto på min utstyrsel och även om vi fotade extremt mycket den kvällen (952 ggr) så var det så pass mörkt att inte ett enda foto visade hur vi egentligen såg ut. Den här gången hade jag fått låna en kitchig väska och en minkpälssjal av henne, under upprepade önskemål – som vartefter lät mer och mer som förutsättning för lån – om bilder. Så, igår då, innan vi skulle gå hemifrån, med två minuter till godo – ”herreGUD vi har 2 minuter ÖVER! Vad ska vi GÖRA med all denna TID??” – ställde B in kameran på timer, siktade på mig och sprang sedan och ställde sig bredvid.

i köketJa. Precis, så vi tog ett till…

fortfarande i köket

Ja. Nog sagt. Varken minksjal eller väska, eller handskar, var med kom jag på medan vi stod där, men det fanns ingen att börja greja seriöst.

När man är stressad, och känner att man inte tänker särskilt logiskt när man plockar ihop det man ska ha med sig, gör man säkrast i att ta med sig allt. Så det gjorde jag. Jag tog en plastpåse, höll upp den under badrumsbänken, och svepte med underarmen ner allt som log på bänken i påsen, rensade ut det uppenbara såsom frisörkam, locktång, tvålpump och braständare. När jag inventerade min väska på tunnelbanan hade jag med mig ett par skor, en påse som skulle kunna hålla mig snygg på en öde ö i minst en månad, en till väska, och 12(?) hala minkar i sjalform som, särskilt med tanke på att de inte längre är i livet, med förvånansvärd smidighet hela tiden gled ur väskan.

Vi mötte Thess och Dan i Mörby Centrum, tog taxi till Danderyds Kyrka, lyssnade på hur min favoritsyssling (och Niclas) inför Guds ansikte lovade att inte skilja på det som Gud förenat, promenerade till Östergårds, gick tipsrunda med frågor som brudparet själva knappt kunde svaret på innan vi fick komma in i värmen, dricka bubbel och mingla och, i Thess och mitt fall, låsa in oss tillsammans med en spegel och försöka bringa balans i hår och utstyrsel:

Thess: ”Har du topz?”
Jag: ”Ja.”
Thess: ”Va? Har du?!”
Jag: ”Yes. Jag har för full makeup.”

I rasande fart bytte vi skor, pillade med hårnålar – jag tror alla jag äger satt i mitt hår den kvällen – sminkade lite till, jag möblerade om i väskan, tog på handskar, packade lilla Maudeväskan, hjälpte Thess med håret, installerade ett pannband med påfågelfjäder och hårsprayade henne i örat. Det hela tog kanske tio minuter. På väg tillbaka till sällskapet försökte jag rätta till minkarna så att de hängde lite sexigt elegant över axlarna samtidigt som väskan skulle hänga kvar på axeln med stilen i behåll… men alltså, glatta handskar som räcker en bra bit över armbågen ger inget bra fäste för päls tydligen. Jag fipplade med den där sjalen som med en bit tvål i badet så väskan hängde mest på armen. Handskarna komplicerade proceduren att inta snittarna som serverades, och efter att ha övervägt att hoppa över frakten serveringsfat-mun och bara äta med ansiktet i tallriken – och kommit fram till att det inte gick för sig – löste jag det genom att matas av B.

dåligt ljus

Sedan kom brudparet från fotograferingen vid kyrkan, övergravida Johanna och Markus kramades och avvek, och alla andra vallades upp till matsalen. Middagen punkterades av diverse kreativa inslag, där bland annat brudens mor sjöng en sång, brudgummens syster och bror körde ett dansnummer, brudgummens andra systrar (fortfarande lite osäker på hur många syskon han har alltså) dansade dubbelbugg med brudgummen själv, tal hölls, folk grät, och brudparet klättrade upp och ner på sina stolar och pussades.

puss

Jag satt bredvid Johannes, brudens lillebror, som jobbar på STV, och mittemot kusinen Pelle som samlar på ballongvispar samt en Oskar. Jag kopplade inte att Oskar var DEN Oskar, han som när jag såg honom sist var en tvärhand hög lintott som hade föga eller noll gemensamt med den sjuttonåring som nu uttråkat drack Fanta och studerade takbjälkarna mittemot oss.
Varje gång signalen till kreativt inslag ljöd, dvs varje gång tamburinen skallrade, måste vi vända oss om för att se och höra ordentligt, och varje gång jag vände mig tillbaka så hade minken slingrat sig halvvägs ner på golvet. Som den for den där grejen, den levde helt sitt eget liv, var den inte på väg ner på golvet så ålade den sig i sidled ner i knät, for med fransarna farligt nära maten, tafsade på allt och alla och vid ett tillfälle anföll den Johannes, men han satt med ryggen till och lyssnade på postogrammen som lästes upp så det gick bra. Han märkte nog inget.
När middagen var slut vallades vi ned till bröllopstårta, brudparet grejade på med att skära den gemensamt, och efter att ha undgått att lägga pälsen som ett täcke över tårtan samt önskat att jag haft den kopplad enades vi gemensamt om att den var för varm. Vi hann med en passage i fotorummet också, men de bilderna har jag inte än.
Kvällen fortsatte med en DJ som valde en häpnadsväckande blandning av musik för att nå ut till oss alla, lekar med brudparet i varsin stol rygg mot rygg i mitten genomfördes, jag förhördes vänligt men bestämt av släkten om andra delar av släkten, alla blev tokvarma, lite runda under fötterna, det röjdes som attan på dansgolvet ett tag och sen, vid kl 01, säckade energin ihop. Hos mig alltså. Och B, som såg ut att riskera insomning i konstig soffa. Så vi delade en taxi med Thess och Dan hem. Jag glömde ta med en kycklingwrap som erbjöds som vickning, vilket grämde mig en stund, och glömde att skriva i gästboken, vilket grämer mig fortfarande. men hursomhelst så var det en jättekul kväll, väldigt väl organiserad och en ny grej för mig på flera sätt.

20's

Tack Anna och Niclas för att vi fick vara med!

colour

  3

Fortfarande inte ett enda foto som säljer min klänning däremot… Jag bara hoppas fotografen kanske fick nåt, men… ja, vi får se!

Leave a Comment