oss kvinnor emellan

Vissa vänner förblir vänner trots långa perioder i tystnad. När man hörs av så behöver man inte lära sig varandras språk på nytt utan det finns redan där. Bandet man knöt mellan sig för åratal sedan håller fortfarande. Jag fick ett mejl från min vän C i veckan. Vi hörs … Läs hela artikeln →

Flickan på spåret II

Läs del I här  Del II ”Kira. Esalim.” Mannen som hälsat dem vid namn räckte fram handen. ”Muby. Projektledare. Platsansvarig.” De stod i en varm korridor med lysrör som tog livet av alla färger utom grönt. Muby, en kostymklädd blek herre med svart slips och blankflint, höll upp en dörr … Läs hela artikeln →

Flickan på spåret

 Del I Atmosfären var mörk, beige, som om någon fått i uppgift att måla den med bara svart och ockra. Det var tyst, som om självaste tiden höll andan. Som om hon hade lock för öronen. Kira gick långsamt nedför rampen, andades i den dammiga luften och kände sig illa … Läs hela artikeln →

Publicerad

Jag har blivit publicerad…! På en blogg. … På en annan blogg än min egen, alltså. Det tål att understrykas. Ja, ok, det är ingen stor grej alls, jag vet. Men det är lite som när jag fick min första teckningsbeställning någonsin. Martine – min dåvarande tossiga franska chef – … Läs hela artikeln →

Framtidens bonde

Det är en karl, en gammal farbror, som går sin dagliga promenad där på trottoaren. Han går böjd med händerna i byxfickorna, klädd i utslitna joggingbyxor och en t-tröja som det står HEJA LEKSAND på. Man söker automatiskt med blicken efter hunden som så självklart tycks passa in i bilden, … Läs hela artikeln →

Saint Tropez

Lyssna… Det är kyligt i luften ute och att köra utan tak blir fort kallt. Vi står och klär på oss jackor och halsdukar på plan tre på Parking des Lices i Saint Tropez runt halv ett på natten. Sandrine och Michaël hade parkerat sin Megane cab en våning ovanför … Läs hela artikeln →

Trappan & Terrassen

  På håll påminde tunneln om ett kaninhål, där den mynnade rakt ut ur en stenig husfasad mellan två dörrar. Kanske hade en trött arbetare blivit inmurad någonstans under bygget och varit tvungen att gräva sig ut. Fasaden gick i samma rödaktiga nyans som traditionen, och byggmaterialet, bjöd – samma … Läs hela artikeln →

“Vem är din vän?”

  Jag steg av planet från Paris nästan sist av alla. I skarven mellan flygplanet och den flyttbara gångtunneln upp till ankomsthallen drog det kallt, jag rös och tänkte redan med längtan i hjärtat på solen. Mina klackar ekade dämpat upp längs gången; jag var verkligen sist. Det spelade ingen … Läs hela artikeln →