Den lilla Prinsen

Vi ska läsa Le petit Prince till kursstarten om 2 veckor. Vi har fått instuderingsfrågor och en inspelad kurs att lyssna på också, men jag fokuserade på att först och främst få tag i boken så att jag kune läsa den i den här bokläsningsmanicken som Björn ”fått över”.

Nu är det tidig morgon, jag ser solen gå upp vid köksbordet och äter frukost i lugn och ro. Allt är tyst. Jag tar fram min manick och börjar läsa.

Tiden stannar.

Teet som står och drar på köksbänken svalnar på ett ögonblick, och de nyrostade brödskivorna tappar sin varma charm. Le petit Prince är en barnbok, men en förtrollande sådan. Språket är enkelt men djupt, det andas leende och filosofi. Boken är som ett fönster ut mot den verklighet som de vuxna har glömt.

Jag saknar att ha barn omkring mig som jag kan prata med. De har inga problem med att förstå saker som till exempel tidsbubblor, och skrynklar inte ihop ögonbrynen när man säger något som de inte känner igen.

le petit prince

Det är verkligen synd att inte Adam och Ebba (och Tessan och Henrik förstås) och jag bor närmare varandra.

 

1 Comment

  • Magdalena says:

    Åh jag älskar Le Petit Prince! Har fått läsa den ett par gånger i franskstudiesammanhang med nöje och glädje. Bonusinfo: En gång träffade jag en fransman som hade tatuerat in honom på sin kropp.

Leave a Comment