Det brinner

2006-05-02 051

Tre hundra meter längre bort syns sjön med sitt turkosfärgade vatten glittra i sommarsolen. Detta är ”Frankrikes vackraste sjö”, med vatten så ljust och klart att dess fotografiska porträtt ser närmast monterat ut. Inte ett moln syns på himlen och i den lilla hamnen är det tjugo grader varmt, trots att det bara är april. Vid sådant väder är strandpromenaden vanligtvis ganska välbesökt, men idag är den nästa tom. Den lilla gatan som leder upp från hamnen och in i byn, däremot, är full av människor.

 Det luktar brända höstlöv, men det skuggas nästan helt av den där andra, mer frätande lukten – den som väcker kalla ilningar av oro längs ryggraden, som manar till att springa iväg och söka skydd; den som säger att någonting brinner som inte borde det. Tennisbanan ligger öde, men den lilla gatan intill är full av vitklädda människor beväpnade med tennisrackettar och spring i benen. Det luktar panik också, någon är regelrätt panikslagen och luften är alldeles full av det. Tar man ett djupt andetag kan man känna bismaken av den bak i halsen. Den panikslagnes hysteriska skrik ackompagneras av de förrymda tennisspelarnas hojtande kör, och över alltihop ligger knastrandet från det övertända husets ursinniga eld.

 Flagor av aska, stora som rivet tidningspapper, kommer singlande i luften och landar stillsamt på första parkett – grannhusets stenlagda uteplats. Skådespelet är magnifikt: En kraftig explosion skickar en virvlande pelare av överhettad luft, krönt av något som skulle kunna vara en bit av taket, cirka femton meter upp i luften. Varenda ben i kroppen vibrerar i tryckvågen, precis som när man lutar sig mot baskaggen på ett diskotek. Eldsvådan river och sliter i virket och orangea gråkantade lågor slår ut farligt nära den stora tallen intill, vars närmaste grenar redan svartnat och glöder.

Leave a Comment