ett vinterbad

 

Vattnet är varmare än jag. Jag vilar nacken mot kanten, mössan håller i mig så att jag inte glider ner. Nattens ljus visar min andedräkt som möter vattenångan i en stilla dans mot stjärnorna innan de för alltid skiljs åt i mörkret. Inga ljud, bara träd som rör sig sakta i vintervinden. Det luktar snö, kylan biter mig i kinderna. Mina fötter lämnar botten och jag svävar i värmen upp mot den glittrande svarta rymden.

Och stjärnorna vandra och timmarna fly… Vilsna bubblor från vattenstrålen under mig vandrar långsamt längs med ryggen på sin färd mot ytan. De kittlar mig som en älskares ömma fingertoppar och jag ler med hela kroppen. Mina tår når försiktigt ytan där kylan nyper tag i dem, och salta droppar av ett förflutet letar sig ut ur ögonen för att vandra längs med kinderna – en sista promenad i den här världen innan de för alltid måste vila. Jag är fri…

 

 

Leave a Comment