Flyttkaos

Det här med att inte kunna hantera sitt eget flyttkaos – och ”inte hantera” då som i ”total avsaknad av allt ens avlägset besläktat med kontroll” – är ingenting jag är så speciellt stolt över… Å andra sidan har jag aldrig hört någon säga ”jag har full koll i mitt flyttkaos”, ”det är faktiskt ganska kul att flytta” eller ”jag borde flytta oftare”. Det heter kaos av en anledning, och det är ett oundvikligt fenomen så fort man flyttar ett hem. Man kan inte hoppa över det, och det spelar ingen roll vad organiserade lärarmänniskor säger om att numrera flyttkartonger och göra kartor till flyttkarlar! Flyttkartongen måste likt förbannat packas upp, och man trillar helt oundvikligt på den där grejen som man inte kom ihåg att man hade, den där saken som kastar en handlöst baklänges i en sjö av minnen från… vad som helst. Första Lägenheten/Sommaren -99/Julen med Farmor & Farfar/Barndomen. Och man tänker som man gjorde när man packade ner den i kartongen; ”det här ska jag visa mina barn (om jag får några)”, eller ”det här halsbandet med rosa plastpärlor är en del av mig, den går inte att slänga”, eller bäst av allt; ”näe, näh, men… den här bokserien från mormor med böcker på blandat svenska och engelska i värdelöst pedagogiskt utbildningssyfte kanske är värd nåt, jag kanske skulle försöka sälja den”. Det händer ju inte, det vet man redan när man tänker tanken, ändå lägger man grejen i den kartong man utsett till saker man sitter fast i, den där kartongen där sparbössan från när man fyllde sju ligger, tillsammans med den fula trälådan man gjorde i slöjden i sexan (”Den här är ju praktisk! Den kan man använda!”) och en Slinky (”…!”).

Jag upplever att jag rensat ut minst hälften av mina ägodelar. Minst. Jag har gått många vändor och dumpat saker i återbruksrummet. Men i själva verket – för jag har trots allt inte tappat verklighetsanknytningen helt och hållet – i själva verket är det bara en bråkdel av allt som nu ligger i kartonger och Ikea-kassar på golvet och blockerar utsikten, och funktionen, för elementen.

Att föra ihop två hem med två helt olika… bakgrunder… till inredningen ger förstås upphov till en del intressanta diskussioner. Ge och ta, liksom. En del av dem pågår lite försiktigt i kulisserna, en del förs med stadig blick och armarna mentalt i kors. ”Mentalt”-delen glömmer jag ibland. Förlåt. Ofta.

Jag är väl mest stillsamt förvånad över att en flytt har genomförts. Genomförts, som i ”avslutad handling”.

Kaoset är kvar, men nu kan vi stryka flyttdelen.

 

 

2 Comments

  • Alessiane says:

    allez courage, c’est un moment pénible à passer pour accéder à un nouveau bien être!! plein de bisous.. ps ton texte était très beau!!

  • Rossana says:

    HAr du gått och blivit SAMBO?!!! Så kul och Grattis massa vuxen poäng på den.

Leave a Comment