Gästspel

Jag gästspelar på vårt systerhotell.

Vårt systerhotell har samma bokningssystem som vi, fast en nyare version som inte fungerar lika bra. En del kortkommandon – ungefär vartannat – funkar inte, layouten är helt annorlunda och när man är så pass färg- och formstyrd som jag är så blir det lite som att köra över en gräsplätt mitt i skidbacken. Det vill säga, man beter sig som en 18-åring som aldrig jobbat en dag i sitt liv och nu ska försöka bete sig normalt.

Jag sitter på helspänn och väntar med skräckblandad förtjusning på att mina gäster ska komma nån gång, så att jag kan få göra en incheckning och ta betalt (!) med kortmaskinsdosan. Jag har varit här i 4 timmar, har totalt 6 ankomster, och har hittills checkat in en enda… Så för att fördriva tiden hade jag sönder mina strumpbyxor och sprang sedan som en halt höna omkring inne på kontoret och letade efter ett limstift.

Limstift är ju, har jag upptäckt, det bästa sättet att stoppa en maska som gått i ett par strumpbyxor. Man limmar bara fast dem på benet. Håller hela dan.

Jag hittade inget limstift förstås, jag hittar ingenting alls här faktiskt… Tänkte att tag att jag skulle baka kladdkaka, det tog ett tag att lokalisera alla grejer man behöver i köket men sen hittade jag inget smör så det fick vara.

Jag hittar för övrigt inte heller något uppenbart ställe att lägga besticken i blöt, men det spelar inte så stor roll eftersom jag inte ens lyckas få diskmaskinen att fungera. Den bara låtsasdiskar, disken blir knappt ens blöt. Dessutom kommer det mystiska ljud och pip från kökshållet lite titt som tätt. Jag hoppar till varje gång och tror att det gått ett larm, att det är någon obehörig i köket, att ismaskinen håller på att ge upp andan (igen), att kaffemaskinen blivit överhettad, att det brinner eller att kylen läcker och det är översvämning på golvet.

Något måste man ju lägga sin energi på, liksom.

1 Comment

  • Petter says:

    Hahaha… Skrattar åt hur du beskriver den nya versionen av bokningssystemet och sedan jämnför det med en 18-åring.
    Jag jobbar med datautbildningar och brukar spy galla över hur de byter grejer mellan versionerna. Nya Officepaketet har ett mycket uslare användargräsnsnittet än tidigare versioner. Ser för jävligt ut.

    Samtidigt måste jag passa på att ge din blogg en känga. När jag skriver detta kan jag knappt läsa texten. Mellangråblå(?) färg på texten och ljusare gråblå(?) på bakgrunden gör texten extremt svårläst. Inga kontraster alls. 😀

    Såg även att du återigen sabbat ett par strumpbyxor. Limstift har jag aldrig hört talas om. Funkar det verkligen? Kanske dags att köra med högre kvalitet på nylonet. Hahaha….

Leave a Comment