Osexiga grammatikrebeller

KONTENTAN av den här bloggtexten har i alla fall en poäng.

 

Bestämde mig för att se vad bistron på tåget till Åre erbjöd. Varpå när jag skulle betala min delicatoboll och en chipspåse stoppar kassören mig och hävdar att de inte tar emot min “typ” av kort. Som den jag är, ifrågasätter jag ifall det står på SJ:s hemsida och han säger att det inte gör det. (…)

Ung tjej, runt 20. Av allt döma svensk (en gissning baserad på namn och utseende, men det behöver förstås inte betyda att hon har svenska som modersmål).

Varpå när jag skulle betala min delicatoboll och en chipspåse stoppar kassören mig och hävdar att de inte tar emot min ”typ” av kort.

Alltså, analysera den meningen…! Varpå? Varifrån kommer det? Det känns som ett random ord hon använder för att göra språket snyggare, eller mer sofistikerat. Varpå fyller ingen som helst funktion här, hon hade kunna ta nåt annat, lite vackrare ord att fylla ut med.

Som ”snö”.

Eller… ”regn”.

Regn är fint, rullar mjukt genom munnen liksom. Om jag nådde så långt, skulle jag lägga i lite såna ord i hennes litterära godisskål som hon verkar gräva i lite då och då och på måfå strödslar över sitt språk. Den praxisen känns för övrigt lite stökig, lite som kod. Det kanske egentligen är ett kodat meddelande det här. Och tempus stämmer inte;

jag skulle betalakassören stoppar mig.

När händer detta…? Skriver hon det på tåget eller dagen efter? Och varför står typ inom citationstecken…?

Kassören kanske gjorde citationstecken i luften när han sa sådär. Han kanske i själva verket pratade om någonting helt annat, försökte skicka meddelanden mellan raderna till henne, gjorde mystiska gester och så. Hon kanske missade värsta grejen där. Listan över vad som kanske egentligen försiggick (eller förlåt, jag menar ”försiggick”) kan göras lång. Eller så låg citationstecknen också i skålen, helt enkelt.

Som den jag är, ifrågasätter jag ifall det står på SJ:s hemsida och han säger att det inte gör det.

Ska vi verkligen behöva gå igenom skillnaden mellan fråga och ifrågasätta?

Jag kan gå med på att den här statusuppdateringen på Facebook kanske stapplar med flit*, men det finns alldeles för många liknande uttalanden från massa olika människor för att alla ska vara avsiktliga. Många verkar inte veta vad de håller på med.

Det är precis som med särskrivningar; ”utseende fixerad”.

Vad är utseendet fixerat vid? Felstavat eller överflödig särskrivning? Bör man misstänka Google Translate igen?

Det är som att klättra upp på hustaket och skrika ”Jag är dum!” tills man blir hes**, vilket är synd eftersom det kanske inte alls stämmer, eller ”Jag är rebell!! Se och hör mig trotsa systemet!” Man kan kanske tycka att det finns rätt många coolare sätt att trotsa på än att demonstrera sin okunskap, men det kan hända att det bara är jag som tycker det.

Men… Felstavningar kan jag ändå förstå. Det är inte lätt, alla stavar fel ibland. Så är det. Men man behöver kanske inte sätta det i system.

Som vissa, som verkar ha satt i system att stava ”dom” med e; ”dem”. Det är inte samma sak, och säg inte ”jo, föratt om man…” – Nej! Det är fel. Vad det än kan finnas för fortsättning på den meningen så är det fel.

Dom är ett paraplyord över de och dem. Det är ett eget ord. Dem är inte bara stavningen av dom. Om man använder dom i en text, så tar man bort alla de och alla dem och sätter systematiskt in dom överallt istället. Och så kan man ju göra om man gillar det.

Om man hellre vill använda skrivspråk, alltså de/dem, så kan man inte bara helt ogenerat byta ut alla dom mot dem. Det blir fel.

F-e-l. Kolla här; vi har ett gäng blommor på bordet:

De är fina (dom är fina).

Jag hämtar vatten till dem (till dom).

Dem är fina (grraaaww nejnejnej), jag hämtar vatten till de (åh jag gråter…)

Det finns unga som tänker att vaddå, alla jag känner gör ju så, vem bryr sig? Och det är klart att man får göra som man vill, och nästan ingen bryr sig, men man ska veta vad man gör för jag kan säga att när man ska anställa någon som man har anledning att tro ha svenska som modersmål, och mejlet man läser är skrivet på sms-språk med såna här fel, då sjunker chanserna för den aspiranten så dramatiskt att inte ens den sämste spelaren i världen skulle anta det vadet.

Ah… Skit samma. Jag hör hur jag låter. Allt jag säger är att man borde hålla sig till ord vars betydelse man känner till och är bekväm med.

För om inte annat; inkompetens*** är ju så osexigt.

 

 

*HAHAHA!

**Vi pratar trots allt om Facebook. Jag har ingen aning om vem den här tjejen är, ändå har jag sett hennes ord.

***Ja, det finns dyslektiker. Det är inte samma sak. Det handlar om stavning, inte meningsuppbyggnad, inte random ord som dyker upp där man minst anar det och som saknar all logisk kontakt med de andra orden i samma mening****. Jag känner flera dyslektiker. Ingen av dem har någonsin uttryckt sig på det där sättet.

****Tourettes tror jag det kallas då, men allvarligt, jag vill se vetenskapliga bevis på skriftlig tourettes innan jag tror på det.

 

effektiv grammatik

Bilden kommer från Skrivsidans vägg på facebook.

2 Comments

  • Katinka says:

    Grammatik är spännande och underskattat och mobbat. Tack för temperamentsfull och rolig läsning. Men det heter väl citationstecken?

    • Lisa says:

      Hahahaaa ja jag kan uppenbarligen inte skriva ordentligt själv heller 😀 Tackar allra ödmjukast för uppdateringen 😉

Leave a Comment