lexikal inavel

 

Situationstecken eller citattecken? Eller citationstecken?

Det finns ingenting som heter situationstecken…! Jag försöker såhär 36 timmar senare fortfarande ta till mig denna nyhet, som dragit med sig frågan om vad mer jag kan ha missat inom fundamental grammatik. Möjligen har jag en grammatisk indentitetskris att vänta mig. Så jag gjorde vad vilken språkintresserad nörd som helst skulle göra; jag googlade saken.

Tydligen görs aktiva försök – fråga mig inte hur, det förtäljde inte historien men jag skulle bra gärna vilja veta – att få folk att sluta använda citationstecken och bara använda citattecken. Anledningen skulle vara att situationstecken och citationstecken låter för lika.

Jag blev så klart tvungen att ringa runt till lite folk för att forska i det här. Ingen har, fram till i förrgår, någonsin rättat mig, och min mor trodde som jag. Jag har eventuellt till och med fått det från henne. Min far gissade på cituationstecken, så han kan också känna sig avslöjad.

Jag kan kanske skatta mig lycklig som har ett ordbehandlingsprogram som tillåter misstag som situationstecken, om jag inte hade haft det hade mitt senaste tillskott till ordförrådet – lexikal inavel – inte fastnat så bra som det gjorde.

Lite lustigt, fast möjligen inte helt relevant, är att jag har ett ordbehandlingsprogram som inte stöder lexikal, tillåter situationstecken och undviker att automatiskt omvandla minustecken mitt i texten till vad-det-nu-hetertecken… vi kan kalla dem långa minusstreck. Inte för att det spelar någon som helst roll.

”Ring Mats!” sa mamma när hon tyckte att hon inte kunde bidra mer i diskussionen. Min mamma är dyslektiker, men hennes bror är däremot en riktig mysmänniska som gärna klurar runt ordens ursprung*, sammansättning och betydelse.

”Hur-stavar-du-till-sittvationstecken?” rabblade jag i örat på Mats för att inte förråda mig.

”Jaa… C-i-t-a-t-tecken.”

Mats är gymnasielärare, och skrivare. Rätt ska vara rätt.

”Nej, inte citattecken.”

”Men det heter ju det.”

”Ja men om du skulle skriva ner ordet sittvationtecken i ett brev, till dig själv, som ingen annan ska se, hur skulle du stava det? Spontant.”

”C-i-t-a-t-i-o-n-s-t-e-c-k-e-n.”

”Ok.”

”Heter det inte så? Nu blir jag osäker när du säger sådär. Vad heter det? Har jag rätt eller fel?”

Jag vill understryka att jag inte är den enda som trodde det hette så; alla jag frågat sen i förrgår, med undantag av min morbror som inte räknas eftersom han vet allt, trodde precis som jag. Antagligen, har jag kommit fram till, för att det låter precis likadant och när man hör ordet första gången är man gissningsvis inte tio år gammal än och ”citation” ingår inte nödvändigtvis i ordförrådet.

”Vet du vem mer som brukade använda ordet fundamental?” fortsatte Mats. ”Din morfar. Han hade två ord som han använde flitigt; fundamental och diametral.”

”Diametral?”

”Ja, fast han brukade säga diametralt motsatt… och det blir ju lite kaka på kaka:”

”Det finns ett ord för det, -ym nånting”, började jag.

”-asm… Nej nu kommer inte jag heller på det!”

”Nej jag är säker på att det är nåt på -ym**.”

Vi kom aldrig på det.

 

*etymologi

** Det heter pleonasm. Som sagt, Mats har alltid rätt.

 

2 Comments

  • Katinka says:

    Ha ha, du är verkligen rolig! 🙂 Jag är också språknörd, men inte en sån mulla som du. Du skulle säkert hitta säkert massor av misstag i min blogg, jag litar alldeles för mycket på känsla och erfarenhet för att bry mig så mycket om egna små snavanden i grammatikdjungeln. 😉 Pleonasm var ett bra ord. Varenda gång jag hör ordet enkätundersökning får jag rysningar. Nu kan jag ställa diagnos på det tillståndet. Pleonasmspasmer.
    Varma hälsningar från Katinka på http://www.farmorsbloggen.se
    PS. Idag är jag klar med mitt första romanmanus. Skulle kanske be dig korrläsa? (Obs, skämt, 103 000 ord.)

    • Lisa says:

      Vad roligt att du gillar min text! Men jag måste säga att jag bara gräver ner mig i ständigt återkommande saker som verkligen märks, något som “situationstecken” för övrigt är ett rätt bra exempel på. Jag är säker på att din blogg klarar sig utmärkt, dessutom har ju bloggtexter lite av en diplomatisk immunitet när det gäller språk eftersom de ofta speglar tal, moderna uttryck och tillfälligt påhittade ord 🙂
      Pleonasmspasmer… I like it.
      Grattis till ditt manus och lycka till, mitt eget ligger fortfarande i vaggan 🙂

Leave a Comment