på Öland

Solen har inte varit framme på hela dagen, och det är svårt att avgöra var bakom de tätt packade molnen den befinner sig. Himlen är grå, regnet faller glest men definitivt och vinden drar i min alldeles för stora regnjacka. Den vita sanden under mina skor glider undan när jag går, den regnvåta ytan spricker och lämnar plats för ny sand, torr och sval. Vid strandkanten ligger svart tång och ruttnar i de mörka vågorna, dess unkna doft blandas med havsvatten och salt och driver in över riset mot skogen. Jag hör bara vinden, vågskvalpet och mitt eget hår som stryker mot regnluvans insida. Hans kalla hand kramar min. Blå ögon möter mina, och genom dem ser jag mig själv som om jag vore någon annan och fascineras över hur olika man kan vara. Han är det vackraste som finns och i hans ögon blir jag som honom.

Jag vill att ögonblicket ska vara för evigt. Genom att skriva fäster jag det i verkligheten så att det blir mer än en dröm, ett minne. På det sättet glömmer man inte.

öland

Leave a Comment