Paris V

← Paris IV

När jag kom ut från Espace-Dalí började det regna, och de stackars konstnärerna på torget började snabbt plocka bland alla sina prylar – jag stod och tittade på en stund, och det är inte lite prylar de har. Jag strosade vidare nedför tillbaka mot tunnelbanan, och valde gator och gränder som var lite lugnare. På en av dem hade ett librairie/bokhandel vevat ut sin markis och flyttat ut delar av sortimentet på bord på trottoaren. Jag stannade under markisen för att slippa regnet ett ögonblick, och ögonen föll på ett bokomslag med välbekanta färger. L’écume des jours*. Det var som om boken redan tillhörde mig så jag plockade upp den och gick in. Bokhandeln var dunkel, andades pappersdamm och dovt mummel av tusentals berättelser. Jag gick omkring och tittade, mest för att se om det var fler böcker som ville följa med mig men det var ingen som gjorde sig hörd. När jag gick därifrån var allt jag önskade få ut av tillvaron att hitta ett ställe, rätt ställe, att sätta mig ner i värmen, dricka varm choklad och läsa.

Regnet öste ner, jag höll mig längs husväggarna så gott det gick och tog tunnelbanan till St Paul och började vandra omkring i Maraiskvarteren. Jag ville hitta det lilla torget nedanför Michaelas studio hon hade när jag var och hälsade på henne en gång för så länge sedan, men jag kom inte ihåg vad det hette och självklart inte hur man gick dit från tunnelbanan. Efter en timmes virrande i 13 grader och ösregn tog tålamodet slut, så jag gick till tunnelbanan igen och hittade en karta på väggen där.

Marais

Place du Marché Ste-Catherine, jag visste det när jag fick syn på det. Det tog en minut att gå dit. Brasseriet hade byggt in sin uteplats i ett sorts husvagnstält, regnet smattrade mot det spända taket och de mjuka plastfönstren och värmen slog emot mig när jag drog en bit tältduk åt sidan och gick in. Jag fick en plats under en värmelampa, krängde av mig den genomfuktiga bomullsjackan och satt sedan och kände hur värmen långsamt arbetade sig genom tröjan och spred lycka omkring sig.

Boris Vian

Min varma choklad tog tid på sig, så jag plockade upp fyndet från bokhandeln och så försvann tiden. När jag tittade upp hade chokladen materialiserat sig på bordet framför mig. Det var så skönt bara att få sitta ner, känna hur musklerna mjuknade i värmen, lyssna på regnet och smutta på het choklad. Boris Vians röst stretchar fantasin till träningsvärk, bokens magi steg som försiktig ånga från texten och gick rakt upp i huvudet på mig. Det var svårt att ta sig ur det när det blev dags att gå för att möta Aude och Yohann vid Montmartre. Jag lyckades inte stänga av helt och betraktade Paris i skymningljuset genom ett nytt Vian-filter där allting får liv.

Brasserie Chartier Bouillon skyltade med en lång kö tvärs över gården, under valvet och vidare ut på gatan i regnet. Aude och Yohann var sena, så jag köade mig fram till plats ett och ringde sen Aude som lovade att de var framme om 5.

”Hit kommer man för atmosfären, ramen, inte maten”, sa Aude över oväsendet i den enorma matsalen när vi fått vårt bord. ”Jag menar, maten är det inget fel på men den är väldigt enkel… Det är ett gammalt etablissemang och de har behållit de gamla traditionerna.”

bouillon chartier

En servitör uppklädd till tänderna kom och kastade nonchalant tre hopknölade menyer på bordet, dukade ut glas, bestick och baguette och drog. Jag vecklade ut en av menyerna, den såg ut att ha tillbringat rätt mycket tid i någons bakficka och vid närmare eftertanke var det nog det från området servitören ryckt fram dem. När han kom tillbaka kladdade han ner vår beställning direkt på pappersduken och försvann på nytt.

Boeuf Tartare blev en ny upptäckt, positiv på alla nivåer.

”Wow, det är verkligen typiskt att äta tartare i Paris!” Aude skrattade. ”Men det är inte många tjejer som gillar det, eller hur, Yo?” Hon knuffade till Yohann som såg generad ut, fråga mig inte varför.

 

Paris VI →

 

*L’écume des jours (Dagarnas skum på svenska) av Boris Vian**. Aktuell på franska biografer med, bland andra, Audrey Tautou.

**Boris Vian, oroväckande estetiskt överbegåvad människa som – möjligen som resultat av det – dog 1959 i hjärtattack, 39 år gammal.

 

Leave a Comment