Titanic

 

Jag är på en mässa, utomhus. Stor. En man tar emot oss, visar oss inställsamt som en försäljare före honom in i en simulator. På utsidan ser den ut som en sorts minibuss, inuti med en sittgrupp som i husvagn. Vi sätter oss allihop. Han förklarar att det är Titanic som simuleras, frågar entusiastiskt om vi är beredda och trycker sedan på en röd knapp mitt på bordet.

Film visas på alla fönsterrutorna i simulatorn. Vi får känslan av att sitta högt ovanför kajen, på ett fartyg som ska till att lämna hamnen. Måsar skriker, folksorl. Sol. Vinden luktar fisk. Bordet och sätet börjar luta och jag ser mig om efter säkerhetsbälte men han säger att man inte behöver några. Plötsligt slår simulatorn runt uppochner, och sedan upp igen. Vi ligger hoptryckta mot ena rutan och jag håller mig krampaktigt i bordet. Det gör ont i fingrarna. Han ser skakad ut, tvingar fram “det ska vara så”.

Fartyget plöjer ut ur hamnen, vi tittar framåt ut över soligt hav. Ett par moln. Jag vill vända om, men det går inte. Fören börjar plöja nedåt, mot ytan. Vattnet slår emot simulatorfönstret som spricker lite i ena hörnet. Det låter som i en biltvätt. Jag hör avlägsna skrik och sedan blir det nästan tyst. Oroligt och fascinerat ser vi partiklarna i vattnet blixtsnabbt glida förbi fönsterna, medan vi fortsätter nedåt. Tystnaden blir kompakt. Jag har lock för öronen. Allt är svart. Med ett dovt muller och en våldsam stöt når vi havsbotten flera kilometer under ytan. Jag märker att jag är blöt om fötterna, vattnet är så kallt att det bränns. Ett ögonblick senare imploderar fönsterna.

Leave a Comment